Bram Stoker’s Dracula
Irländaren Bram Stoker lyckades skapa en helt ny karaktär med sitt litterära verk Dracula. Romanen skrevs i slutet av 1800-talet och baserades mycket på Stokers fascination vad gäller vidskepelse i Östeuropa och det ockulta i övrigt. Dracula är skriven som en dagbok, till synes skriven av de olika huvudpersonerna i boken.
Romanen börjar med att följa Jonathan Harker, advokat från London, på en resa till det fjärran belägna Transsylvanien för att besöka en greve som är på väg att skaffa sig en fastighet i London. Själva resan är fascinerande att läsa om och mycket av bokens stämning byggs här, mycket effektivt. Som läsare färdas man från ljus till mörker och får ta del av denna förändring gradvis, på ett spännande sätt. Miljöerna skiftar snabbt; från stora städer till öppna vidder – och till mörka bergspass, där man hör vargar yla.
Harker blir hämtad i ett sådant bergspass av en svart droska, framförd av en mystisk varelse. Färden bör till ett slott, där greve Dracula bor. Jonathans uppdrag är att ordna affären som han kommit dit för, men finner sig plötsligt fången på slottet eftersom Dracula inte tillåter honom att åka hem. Under vistelsen på slottet får Jonathan uppleva en rad olika fasor; bland annat får han en kväll se Dracula klättra ned för slottets vägg som en råtta. Sakta börjar han förstå att Dracula inte är mänsklig, men vet inte i detta läge att han är en vampyr. Den första kontakten med det vampyriska får Jonathan när han träffar på tre kvinnor på slottet och nästan blir deras byte. Han klarar sig med nöd och näppe undan genom att Dracula kommer emellan honom och kvinnorna.
Det är onekligen intressant att denna roman skrevs för så länge sedan. Det gör att man effektivt förflyttas inte bara till en annan plats utan också till en annan tid. Detta är en roman man gärna läser från pärm till pärm, helt enkelt eftersom man vill veta hur det går. Precis som många andra vampyrromaner är Dracula mycket suggestiv, nästan hypnotisk och det är detta som gör rädslan så krypande. Detta är en bok man helst avnjuter i en skön stol en riktigt mörk kväll, helst på hösten, med vinden vinande utanför fönstret. Då blir Dracula ett spännande sällskap man gärna kommer tillbaka till, många gånger.